2008 03 Dec
Rättvisemärkt
Den 15:e april bloggade jag om dessa olika märkningar av varor som ska få oss konsumenter att välja rätt. Klimartsmart, rättvisemärkt eller någon annan hejsahoppsan märkning. Nu kommer mitt ”Vad var det jag sa!”
Ikväll sänder SVT1, Uppdrag granskning, ett en timmes program om rättvisemärkningen. Nu visar det sig att Fairtrade pengarna kanske inte kommer arbetarna till nytta som man vill tro. Visst dom får en del men mycket försvinner på vägen. Vad betyder märkningen egentligen?
Kan det vara så att märkningen inte hjälper nån? Vi konsumenter blir lurade två gånger. Först när vi tror att vi hjälper någon och sen en gång till när vi betalar ett högre pris. Arbetarna får tydligen leva vidare med i stort sätt oförändrade villkor.
Så vi ska inte göra något då? Jo det är klart! Men jag menar att vi har en för stor tro till olika märkningar. Det som ser bra ut på pappret är kanske inte så effektivt som vill tro. Mycket, för mycket, av pengarna går till administration och kommer aldrig till de som verkligen behöver hjälpen.
6 kommentarer
Hej!
Rättvisemärkt handlar om så mycket mera än om bara pengar för producenterna. – Att vi väljer Rättvisemärkt – certifierade varor innebär att arbetarna och odlarna har fått sina mänskliga rättigheter respekterade, så som att fackligt organisera sig (för att tex driva frågor om löneförhöjningar) och att inte utsättas för diskriminering mm.
Ett stort problem inom stora delar av handeln är att mycket av priset vi betalar för en vara hamnar i västvärlden och inte hos producenterna. Detta och dock inte specifikt för Rättvisemärkt utan så är det med nästan all handel som innebär att förädlingsledet (rostningen av kaffet, skapandet av chokladen etc) finns i de rikare länderna, eftersom det är i förädlingen man tjänar mest pengar.
De Fairtrade certifierade producenter jag träffade på under min 3 månader långa resa i Ghana sa att det är rätten att få organisera sig samt det faktum att man får en Fairtrade premie som verkligen gör skillnad för dom. – Utan rätten att organisera sig hade man inte kunnat driva frågor om lediga lördagar, högre löner mm, och utan premien hade man inte kunnat köpa cyklar, starta mikrolån samt bygga skolor i dammiga byar.
- Rättvisemärkt gör stor skillnad för många producenter, hade dessa varit tvungna att sälja sina produkter på den konventionella marknaden som majoriteten av världens bönder och producenter tvingas till hade man med största sannolikhet inte fått vara organiserade och därigenom inte haft det enda verktyg man som arbetare i syd har för att förbättra och påverka sin arbetssituation.
Mvh Emilie Persson, ambassadör för Rättvisemärkt
Intressant.
”Fairtrade premie som verkligen gör skillnad för dom”, säger du.
Gör det?
Vad har du att säga om kvällens Uppdrag granskning? Dom säger ”I verkligheten är skillnaden för de pressade arbetarna ofta inte ens märkbar.” Vad säger du?
Tyvärr! Jag tror inte på idé med märken. Det extra som jag betalar går åt i administration.
Jag hoppas verkligen att det var din egna pengar du åkte till Gahna med. För var det rättvisepengar så gick dom i administration… eller?
Hej Spiken,
Det finns många andra exempel där premien gått åt till att finansiera ex. en vattenpump, cyklar etc. Sådant som producenterna anser är nödvändigt. Just té-plantagen handlar om stora ytor där man inte haft någon riktig koll. Dessutom är det tyvärr en väldigt liten del av allt té som säljs Rättvisemärkt. För några år sen var det likadant med kaffet, men Rättvisemärkt har tagit åt sig kritiken och ska jobba för att det ska bli bättre. En av själva grundidéerna är ju att man ska slippa mellanhänderna inom produktionskedjan.
Men jag förstår din besvikelse. Jag är också det. Men jag tror att om vi ska få en mer solidarisk värld, så är Rättvisemärkt verkligen något att lägga en extra slant på. Det är den första oberoende organisationen som märker rättvisare produkter. Enligt mig så behöver vi en sådan internationell organisation som har ett kontrollorgan, eftersom alltför få (konsumenter) har varken den tid eller engagemang som krävs för att kolla upp företags uppföljandekoder. Men vilka kontrollerar dem?
För egen del kommer jag att åka till Bolivia bl.a. för att hälsa på en IFAT-organisation, för att se hur det verkligen är på en producentorganisation, och det för mina egna pengar. Det finns många volontärer som kämpar för Rättvisemärkt!
Visst är det så att det förekommer brister i systemet med Rättvisemärkt. Världen är väldigt sällan bara svart eller vit…
…MEN vi får inte glömma hur alternativet såg ut, På de konventionella plantagen förekom barnarbete, såväl som användning av bekämpningsmedel utan skyddsutrustning. Där skilde sig de konventionella plantagen från de som certifierats av Rättvisemärkt. Rättvisemärkt har svarat på kritiken som framförs i dokumentären på sin hemsida http://www.rattvisemarkt.se läs gärna detta. Det finns, som jag uppfattar det, en stor förståelse inom Rättvisemärkt för att förbättringar måste genomföras och de flesta av de problem som lyftes i filmen var kända av FLO (internationella Rättvisemärkt) och åtgärder pågår.
Det som inte framkommer i programmet (eftersom uppdrag granskning såklart måste ha en skarp vinkling för att skapa intresse) är de positiva exempel som finns och situationer när Rättvisemärkt gör stor skillnad. Sådana exempel finns del otaliga av. För att nämna ett exempel så kan jag själv berätta om mina erfarenheter från en studieresa till Sydafrika där vi besökte citrusplantage som var certifierade av Rättvisemärkt och konventionella plantage (ja, jag finansierade resan själv så den bekostades inte av ”administrativa kostnader” genom Rättvisemärkt).
I Sydafrika är ett av kriterierna för att en plantage ska bli Rättvisemärkt att minst 25% ska ägas av arbetarna. I praktiken är detta ett sätt att omfördela mark och resurser från den ”vita eliten” som efter apartheids fall ägde den mesta marken i Sydafrika till plantagearbetarna som är svarta eller färgade. En av de plantager som vi besökte ägdes till 75% av arbetarna och den f.d ägaren hade som mål att inom 5 år ha sålt hela farmen till arbetarna. För premien hade de bland annat köpt in datorer för utbildning av arbetarna samt utvecklat ett koncept för Fair Trade in Tourism för att fler arbetare skulle kunna få fasta anställningar året om (citrusindustrin är säsongsbetonad). Arbetarna som vi intervjuade var väldigt stolta över att de nu själva ägde och drev stora delar av plantagen. En tydlig skillnad mellan denna plantage och de konventionella var den känsla av inflytande som arbetarna på den certifierade farmen lyfte fram. På de konventionella farmerna klagades det mycket på att de inte kunde påverka sin situation. Så visst kan Rättvisemärkt göra skillnad! (Sedan ska jag inte sticka under stol med att vi också såg saker som vi upplevde som problematiska även när vi besökte de farmer som var certifierade, men skillnaden var tillräckligt stor för att motivera mig att fortsätta handla Rättvisemärkt).
Även om jag personligen är positivt inställd till Rättvisemärkt och Rättvis Handel i övrigt så är jag glad att granskningar i stil med den som Uppdrag Granskning nu har gjort lyfts fram och diskuteras. Kritik – om den är konstruktiv – leder till utveckling
.
Spiken svarar:
Jag är absolut för att vi ska försöka hjälpa till. Det vill jag att ni ska förstå.
Tyvärr känner jag att jag inte litar på dessa på pappret goda insatser. Speciellt inte när det framkommer fakta att det inte fungerar. Då känner jag mig bara lurad. Klart att programet vinklar sin story. Men vad är det som säger att inte organisationerna också gör det i sina rapporter?
Min misstänksamhet och misstro grundrar sig naturligtvis inte bara på detta program och den begränsar sig inte heller till just Rättvisemärkningen. Jag menar att dessa olika symboler i stort har spelat ut sin roll. Jag litar inte på dom längre. Det gäller alla typer av symboler. I Love Eco grönsaker som produceras i Holland. Nyckelhål som kan sättas på nästan vad som helst om det finns en onyttigare produkt. Rättvisemärkt om det finns en tanke om att göra världen bättre. Och så vidare…
Hej,
Jag det var mycket tråkigt att se. Men jag tror ändå på Rättvisemärkt. Det är bra, de arbetar för utveckling och så småningom kan arbetarna organisera sig. Ju mer vi köper av desto bättre blir det! Tänk bara på kaffet och bananerna som har varit rättvisemärkta längre tid. Där finns bevis på vad nytta det gör för arbetarna. Rättvisemärkt är inte någon välgörenhetsorganisation, utan det är ett handelsavtal. Jag brukar alltid gilla Uppdrag granskning, jag tycker programmet pekr på missförhållanden, det är jättebra. Det som inte var så bra av Uppdrag granskning den här gången var att de på något vis ville framhålla att det inte gjorde så stor skillnad mellan konventionell och rättvisemärkt teodling. Men det är en skillnad: På konventionell odling sprutas giftiga bekämpningsmedel, och där förekommer barnarbete, vilket vi inte såg på den rättvisemärkta odlingen. Jag tyckte inte heller att det framhölls att den första halvan av filmen visade konventionell odling. En del jag pratat med hade trott att hela filmen var om rättvisemärkt. – Jag tror på en utveckling steg-för-steg. Vad annars kan vi vänta oss?
Elisabet
Bojkotta rättvisemärkta produkter
Förvånad över rubriken? Varumärket ”Rättvisemärkt” står för förbättrade villkor för de som producerar varor som du och jag dagligen konsumerar. Är man emot de orättvisorna som människor som tar fram dessa produkter utsätts för så handlar man rättvisemärkta produkter. Man handlar i tron att man gör något bra. Så är inte fallet.
Är jag ännu en negativinställd människa som ser allt i svart eller vit och som tycker att det inte finns något att göra åt orättvisorna? Du tänker säkerligen att det är trots allt bättre att stödja varumärket ”Rättvisemärkt” eller andra typer av biståndsverksamhet än att inte göra något alls. Så är det självklart inte. Det finns mycket annat att göra. Saker som är effektivare och som inte upprätthåller den orättvisa resursfördelningen i världen.
Om du ifrågasätter det arbetet som Rättvisemärkt gör så får du en fråga tillbaka. Vad finns det för alternativ istället? Snällt accepterar man detta svar. Men det stämmer inte. Det finns alternativ och det finns rättvis handel som är värt att kallas det. Det finns både i Latinamerika men även i många andra delar av världen. I Latinamerika finns rättvisehandelsorganisationen ALBA som består redan av 6 länder. Det finns den internationella bondeorganisationen ”Via Campesina” (http://viacampesina.org) och brasilianska MST bland annat. Alla dessa organisationer verkar för rättvis handel. Alla de verkar för att ändra både på vad man ska producera och hur produktionen och handel ska gå till på ett ekologiskt och rättvist sätt. Detta känner organisationen Rättvisemärkt till men de håller tyst om detta. Varför?
Under de senaste seklen har länderna i Norr byggt upp ett världshandelssystem där ett fåtal länder, de så kallade i-länder, är mottagare av råvaror och livsmedel. Majoriteten av världens länder, de forna kolonierna, fortsätter än idag att serva våra länder med det mesta vi behöver -nästan gratis. Det är ju i-länderna som sätter världsmarknadspriserna för produkter de importerar. De är också i-länderna som sätter de höga priserna för förädlade produkter som i-länderna producerar. U-länderna har inte mycket att säga till om. De kan bara fortsätta att producera det som de rika har behov av.
Inom u-länderna finns också ett fåtal människor som profiterar med den så kallade frihandeln. Dessa människor, som oftast är ättlingar till européer, har på tvivelaktigt sätt och sedan kolonialtiden ägt enorma jordarealer. Detta innebär att majoriteten av befolkningen inte har någon jord för att odla mat. Maten importeras ofta från europeiska livsmedelsproducenter som Lidel och Nestle tro det eller ej. Godsägarna som vill förstås tjäna pengar på ”sin” jord producerar kaffe, bananer och andra frukter eller i värre fall dyra mineraler som vi tillverkar våra mobiltelefoner av.
Länderna som vill ändra dessa förhållanden motarbetas av i-länderna både politiskt och ekonomiskt, ibland militärt. Regeringar som inte ställer sig i led störtas i demokratins namn. Det gäller att upprätthålla de nuvarande förhållandena. Men det finns ännu ett sätt att upprätthålla denna världsordning, nämligen genom bistånd och utvecklingshjälp. Varumärket ”Rättvisemärkt” är en del av Sveriges biståndsverksamhet.
Många människor som varit politiskt engagerade och som utsätts för förtryck i tredje världen vet att bödlarna i tortyrkammaren använder sig av den elake bödeln och en god förstående kompanjon. Båda figurer vill samma sak och är lika skyldiga till övergreppen mot sina offer. Så är det också i världspolitiken. Medan u-länderna utsätts för enorma påtryckningar från IMF och Världsbanken, inom FN och ibland rena sanktioner om de inte går med på att öppna sina marknader kommer den goda utvecklingshjälpen och sina NGO.
Men vad är det som händer när jag handlar Rättvisemärkt?
Vi lever i en tid där bönder i många kontinenter för första gången går ihop och organiserar sig. De kräver sin jord tillbaka. De kräver utbildning och stöd från staterna för att driva ett hållbart jordbruk. De vill vara självförsörjande och inrikta sig på den interna marknaden, inte exportera till främmande länder. Det handlar om miljoner bönder världen över. Nu finns det också ett konkret alternativ där länderna inom ALBA där Venezuela, Bolivia, Nicaragua, Honduras, Granadina och Kuba är med och stödjer dessa bönder både med resurser och kunskap. Samarbete mellan ALBA och Afrika växer.
Varumärket ”Rättvisemärkt” håller, genom att uppmuntra fortsatt produktion av artiklar som du och jag vill ha, på att bli ett alternativ till ALBA, MST i Brasilien och Via Campesina. Rättvisemärkt hindrar indirekt att bönderna återtar sin jord och framförallt att det verkliga alternativet såsom ALBA, mm blir ännu starkare. Om ALBA, MST och Via Campesina lyckas kommer bönderna i syd att sluta serva oss med det vi behöver. Det är inget bra för oss förstås eller? Då är vi tvungna att betala vad produkterna verkligen kostar.
Det som händer då vi handlar ”Rättvisemärkt” är i själva verket är att vi bidrar till att upprätthålla en världsordning där de fattiga jobbar åt oss. De producerar det vi efterfrågar istället för att producera de livsmedel de själva behöver för att överleva. Och det värsta är att detta görs i rättvisans namn när det handlar i själva verket om välgörenhet och egenintresse.
Mitt förslag för att bönderna i syd får ett bättre liv med bättre arbetsvillkor är att sluta konsumera de produkter som kommer från länder utanför Europa. Att få en dollar till om dagen är inget alternativ för arbetare som riskerar sitt liv på sikt. De som producerar åt oss upprätthåller och till och med befäster de orättvisa förhållandena som kolonialperioden skapade. Bidra inte till detta. Bojkotta Rättvisemärkt och produkter som kommer från länder utanför Europa.
Eddie Salgado
Nyheter04@yahoo.se
Men visst är det ändå bra att folk försöker förbättra värlen, inget snack om den saken
Patetiska människor… herregud, jag sitter här och läser alla kommentarer och blodet kokar! Vissa har förstått grejen med rättvisemärkt men andra inte. Visst var en kritiskt granksande människa men jävlar ni har väl sett reklamen för piratkopiering…!? Du skulle inte köpa en stulen cykel… köp rättvisemärkt så finns det iallafall en chans att någon någonstans får det lite bättre, INTE bra, men lite bättre. Jag är 18 år och studerande, jag har keine pengar, så kom inte med det tjötet!